Jag fortsatte ner längs Omotesando, och var lite fika-sugen, men alla caféerna var förstås fulla, inte minste uteserveringarna. Men jag hittade en liten kiosk i hörnet till Meiji-dori, och jag blev stående vid disken, för tjejen hade musik på, men inget skräp-skval, utan en live-version av Herbie Hancocks Chameleon.

Längs de stora gatorna var det alltså fullt med folk, men när jag vek in på en sidogata som mest hade bostäder kom lugnet fort.